http://evellinah.blogg.se/
Evelina skriver om allt möjligt på sin blogg, något jag tycker är jätte intressant! Sist jag besökte hennes blogg så fastnade jag för denna texten, så jag var tvungen att lägga ut den på min blogg! 

"Idag har jag bara lust att skrika på någon samt att skriva här så fingrarna blöder. Det är inte mycket som gör mig arg, så arg att jag skakar i hela kroppen. Men det finns en sak här i världen som verkligen berör mig och det är kärleken mellan man och kvinna, med det menar jag att jag berörs av det äkta som finns i en del människors relationer men jag berörs även av det bedrövliga mellan man och kvinna, otrohet.

När jag tänker på allt det som har att göra med otrohet får jag rysningar, dels för att jag av egen erfarenhet varit den som behandlats som offret i spelet och dels för att jag har upplevt det tillsammans med nära vänner som också varit det så kallade offret. Och jag tror inte att människor som inte varit där själva kan förstå, förstå hur jävla hjälplös man känner sig när ens bästa vänner varit med om det och man ser hur förstörda och sårade dem är inombords bara av att titta på personen. Att inte kunna vara tillräckligt med stöd, sorg som blandas med ilska, och en förundran hur människor ens kan komma till tanken att ens såra någon annan människa på det sättet. Om man inte är lycklig i sitt förhållande, FINE, gör slut och gå vidare. Men att skada någon genom otrohet är så jävla pinsamt och fegt.

Jag har noll respekt för otrohet och dem som gör det, ni finns inte ens med i min värld, jag tycker rent ut sagt att alla som sysslar men den skiten är svin, riktiga fega svin (jag skiter i vad jag gapar ur mig just nu). Jag har länge sagt det av egen erfarenhet att jag är så jävla glad över att man har växt som person och att lesson leard and life goes on.  Samtidigt som jag är så fruktansvärt less på att undra hela tiden vad folk tänker med när dem väl är otrogna? Är det adrenalinet, kicken, känslan? Får dem inte en enda liten baktanke att dem förstör någons själ? Att dem sårar någon och gör ett sår i en annan persons hjärta som aldrig någonsin, tro mig, kommer att läka?

Kanske läker det på utsidan, men inombords finns det alltid där.
Visst vi är unga, vi lär oss fortfarande, skit händer. Men man kan inte skylla på det! När fan skall ni otroga svin lära er av era misstag. Karma ni vet! Blir så fruktansvärt irriterad på dem som säger att dem tror på karma, karma kommer spotta er i ansiktet och ni kommer en dag få tillbaka all den smärta ni givit till den ni anser att ni älskar men som ni endast lever med för att ni inte har något annat att leva för. What goes around comes around, spelar ingen roll vem man berättar sin lilla hemlighet för, det kommer alltid fram ändå. Och otrohet är så jävla fegt att jag får ont i hela kroppen!
En dag kommer ni vakna upp och inse hur mycket fel ni gjort och ni kommer sakna den tilliten och respekten ni en gång hade av människor. En dag kommer ni inse vad ni hade, men ni förlorade det.

Och alla som blir offer i denna situation, stå på er, för ni vill inte vara offret. Visst, ni kanske kan förlåta personen som gjorde det mot er, men ni borde fan aldrig förlåta de den gjort. Respektera att situationen blev som den blev men aldrig acceptera att någon skadar er på det sättet.

Jag undrar bara vad fan meningen med att vara otrogen är. Tycker ni själva att det är häftigt på något sätt? Trendigt, för alla är ju otrogna vart man är går idag. Dagligen hör man det, samma personen, samma relationer, samma dumma offer. All respekt till er som blir utsatta, de som är otrogna, är pinsamma, förskräckliga och så fruktansvärt vidriga. Ni förtjänar fan inte ett piss, rent ut sakt. När ska människor som ni växa upp och inse att livet kommer hämnas?

Det är min åsikt och jag lovar att jag inte är den enda.
Karma is going to slap you in the face!"